Den sörmländska ölen är på väg att bli lokal, på riktigt. En livaktig folkrörelse växer till en näring att räkna med. I kök och källare runt om i Sörmland skapas öler för vår tid, med lokalproducerad malt och humle. Häng med Stolt Mat på en ölresa ut i länet utifrån malten och humlen. De två råvarorna som i århundraden varit basen för en av våra populäraste kulturdrycker – ölen.
Text & Foto: Emil Berglund
Humle, malt och Mikrobryggerier
Grunden till ett bra öl har i århundraden varit vatten, malt, humle och jäst. Fyra bedrägligt enkla råvaror. Men låt dig inte luras. Spännvidden är stor mellan vad de sörmländska mikrobryggerierna erbjuder för olika typer. Vi får höra att svensk humle står inför en renässans. Men den gemensamma nämnaren är ofta malten – från Warbro kvarn.
Det puttrar som aldrig förr i mäsktankar runt om i Sörmland. Det som lockar är att på hemmaplan kunna experimentera fram egna unika smaker. Vissa håller bryggningen på en småskalig hobbynivå, medan andra tar steget till att erbjuda sina produkter till restauranger och på Systembolaget. För den som vill ha tips på hur man bäst kommer igång, och undviker de största fallgroparna, finns hjälp att få. SKÖL, Sköldinge Ölkultur, är en livaktig förening som med ett femtontal aktiva hembryggare sätter Sköldinge på ölkartan som den kanske mest hembryggartäta platsen utanför Södermalm.
Rune Mårtensson, eller ”Rune Bryggare” som han är mer känd som, är ordförande och själv passionerad bryggare sedan lång tid.
– Vi verkar för att hålla kunskapen om ölbryggningens hantverk och kultur vid liv. Vi har flera populära evenemang som lockar många från hela trakten. Det ger bra möjligheter att testa och tipsa varandra under trevliga former. Det finns ingen konkurrens i bryggarkretsar, alla delar frikostigt med sig av kunskap och hjälper andra att lyckas bättre, berättar Rune.
Ölvandringar i Sköldinge
Ett arrangemang som utvecklades under pandemin, men som nu permanentas, är Beer walks. En ölsmakarvandring runt fem trädgårdar i Sköldinge där deltagarna får smaka på allt från de senaste vågade experimenten till beprövade men förfinade recept.
På våren anordnas den mest prestigefulla tävlingen på året: SM i ölbryggning. Sköldingemästerskapen alltså. Tävlingen går ut på att alla deltagare ska brygga samma recept. Men att vinna en tävling är inte det viktigaste. Det är gemenskapen och skapandet av nya smaker.
– Att gå ner i källaren och skapa något av vad man råkar ha i säckarna, det är alltid lika spännande, berättar medlemmen Christer Johansson.
Kanske är det så att ölen är den nya småkakan. Istället för att bjuda in bekanta på sju sorters kakor är det numera öl som gäller. Gärna fler än sju sorter, ifall de ambitiösa bryggarna i Sköldinge får bestämma.
Men bakverk har ändå en plats. Vid all ölbryggning blir det restprodukter, så kallad drav. Denna har traditionellt använts som djurfoder, men den proteinrika blandningen passar även bra för bakning av dravbröd, berättar Lise-Lotte Johansson som också är aktiv i föreningen och den som fixar mackor med dravbrödet till föreningens populära pubkvällar. Ett bra sätt att få till en komplett måltid – på bryggarvis.
Läs mer på:
sköl.se
Sköldinge Ölkultur på Facebook
Rune Mårtensson med sin egentillverkade öl, flankerad av Christer Johansson, båda medlemmar i SKÖL.
Bryggeri Stör satsar på svensk humle
Ett mikrobryggeri som har tagit steget från ren hobbynivå till att erbjuda sina produkter på lokala systembolag är bryggeri Stör. Inte namngett efter fisken, utan humlestören.
Bryggeriet är inrett i källaren på familjens lantställe utanför Bettna. I sluttningarna ned mot Långhalsen tornar ett antal störar i gran upp sig i rad för andra sommaren i väntan på att humlen ska börja klättra mot toppen. ”De tre starkaste refvorna vid hvarje kupa uppbindas” som rådet lyder i ”Jordbrukslärans hufvudgrunder” från 1908. Lennart har koll på traditionen genom sin gedigna bakgrund inom växtodling från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, där han arbetade som agronom med fältforskningsverksamhet på kulturgrödor. Som nybliven pensionär kan han nu ägna sig helhjärtat åt att tillämpa kunskaperna i sin egen humleproduktion. Ambitionen är att slå hål på myten att det inte går att brygga en bra modern öl på svensk humle. Med Sörmlands lager och nyligen lanserade Långhalsen pils är han och kollegan Thomas Brandén på god väg.
– I Stigtomta har vi sextio humlestörar. En stör ger efter tre år cirka 500 gram och det räcker till en batch på 250 liter öl, så vi är i princip självförsörjande. Svensk humle har inte samma beska och fruktighet som moderna kontinentala sorter, så det går åt lite mer, berättar Lennart.
Kontinentala humlesorter som odlas i Tjeckien och Tyskland hinner helt enkelt inte växa färdigt om de skulle odlas i Mälardalen. De svenska mognar upp till en månad tidigare.
Förädlingen av humle lades ned i Sverige under 1950-talet, men när nu efterfrågan ökar på lokalproducerade råvaror kan den svenska humlen gå mot en renässans. Men det är fortfarande outforskad mark.
– Det gäller att hitta en sort som både lämpar sig för odling och som har rätt kemiska egenskaper i form av alfasyror och oljor för att ge rätt aromer och beska till ölen. Vi använder främst kloner som heter Korsta och Hulla Norgård, namn efter platserna de hittats på. Fram till cirka 1860 hade varje gård skyldighet att hålla kronan med humle, det är därför man hittar humle lite varstans. Nu har vi hittat en ny spännande klon bara några kilometer från bryggeriet som kanske har potential, berättar Lennart.
Malten då? Den heter Balder, är ekologisk och kommer från Warbro kvarn. Den är på sätt och vis Lennarts egen som han en gång fick från en genbank. Hur det gick till kan du läsa i nästa artikel. Lennart avslutar med att konstatera att Balder i kombination med den svenska humlen har gjort att bryggeri Stör har hittat en unik smakprofil i sina smakrika öl. Helsvensk ljus öl med
framtiden för sig.
Läs mer på:
stör.se
Bryggeri Stör/Rotang AB på Facebook
Malt från Warbro kvar
driver sörmländska mikrobryggerier
Erik, som ansvarar för maltproduktionen, inspekterar groddningstanken.
Tjugoårsjubilerande Warbro kvarn är familjeföretaget som för de flesta är synonymt med mjöl och gryn på ekologiska kulturgrödor som dinkel. Den rosa kvarnen på Varbro var den första hemvisten, men verksamheten växte gradvis och till slut var det inte hållbart att fortsätta. Man stod inför två val: lägga ned eller satsa. De valde det senare, flyttade allt till Linds gård och 2021 blev man vald till årets landsbygdsföretag i Sörmland.
Thomas Björklund vinkar entusiastiskt mitt i ett telefonsamtal när han tar emot i mjölbestänkt fleecetröja och grova stövlar. Som den andra generationens Björklund som driver Warbro kvarn är han ständigt redo att ge sig i kast med nya utmaningar. VD och delägare är titeln men på Warbro innefattar den också att vara mjölnare, bonde, elektriker, verksamhetsutvecklare och sedan i våras: podcastare i Warbro kvarns egen podd Mjöl & Brödpodden.
Det har inte varit en spikrak resa för det lilla Sköldingeföretaget som sedan starten slagits för kulturgrödorna. Grödor som få visste vilka de var för tjugo år sedan, men som har unika egenskaper som lämpar sig utmärkt för den ekologiska produktion som alla Warbros odlare bedriver.
Ekologisk produktion är såklart gynnsamt för den biologiska mångfalden, men vi brukar också prata om den odlade mångfalden. Kulturspannmålen har djupare rotsystem som tar upp mer näringsämnen ur marken. Stråna är längre, faktiskt mellan 1,5 till 2 meter jämfört med cirka 50 cm för moderna sorter, vilket gör att de är tåligare och konkurrerar bättre mot ogräs. Kultursorterna har även en naturlig motståndskraft mot många växtsjukdomar. När det gäller protein- och mineralinnehållet är det generellt högre, berättar Thomas.
Warbro kvarns tjugotal ekologiskt certifierade odlare finns spridda runt om i Mälardalen, och de flesta har varit med från början.
– Det finns en social aspekt i det vi gör. Vi kör det här racet i egen regi och många av våra odlare säger att de hade varit tvungna att lägga ned om de inte kunnat sälja till oss. Många av de här småskaliga jordbruken har exempelvis inte resurser att bygga en egen silo. Vi gör verkligen vårt bästa för att bidra till en levande hållbar landsbygd, och jag hoppas att konsumenterna känner att de också bidrar när de köper våra produkter, berättar Thomas.
Från mjöl till malt
I ölkretsar var det länge humlen som var stjärnan. Ju mer desto bättre. Gärna en IPA. Eller en dubbel-IPA. Malten köptes anonymt i stora säckar för att spela andrafiolen. Men i och med explosionen av mikrobryggerier och fokuset på lokalproducerade råvaror såg Warbro en chans. Skulle man våga göra en satsning på en för Sverige unik förädlingsanläggning? För det behövdes kapital. Man vände sig till Sörmlandsfonden som bidrog med kunnande och investeringar och 2017 stod det nya moderna malthuset klart, med kapacitet att mälta batcher om fem ton, vilket kan låta mycket men är småskaligt i förhållande till de största aktörerna. Men vilket spannmål skulle man använda? För självklart ville man använda ett genuint gammal maltkorn. Det är här Lennart Karlsson från bryggeri Stör kommer in i bilden. Under hans tid på SLU fick han ett litet urval på ett halvkilo Balder från en genbank. Den uppförökade han under några år till större och större skördar. Till slut blev det en hel del, och när Warbros maltanläggning var klar, fanns trettio ton redo att mälta. Det blev en lyckosam satsning. Nu är Balder en av Warbros mest odlade maltkornsorter med den nötiga och fylliga karaktär som är typisk för en kulturmalt.
– Mest gör vi olika typer av malt av korn, allt från pilsnermalt till münchnermalt, men vi kör även vete och råg. Det mesta går till öltillverkning, men vi har faktiskt levererat en hel del till whiskydestillerier, så långt bort som i Japan, berättar Thomas.
Erik Karlsson är ansvarig för maltproduktionen och berättar att det tar ungefär åtta dagar från blötläggning till färdig säck. Efter lite inkörning så har de nu hittat en mältningsprocess som fungerar för att få ett bra resultat på Balder, som kräver lite annan hantering än moderna kornsorter, bland annat mer vatten.
– I mältningen lurar vi spannmålskärnan att gro. Vi börjar med att blötlägga spannmålet i stöptanken i cirka 1,5 dygn. Sedan pumpas det till den stora groddningstrumman där det gror. När man börjar se små rötter avbryter vi groddningen. Då torkar och rostar vi till önskad kvalitet innan allt packas i säckar, berättar Erik.
Så nästa gång du dricker en öl från ett sörmländskt mikrobryggeri är sannolikheten stor att malten kommer från Warbro kvarn.
Läs mer på:
warbrokvarn.se
Warbo Kvarn på Facebook
warbokvarn på Instagram
Bryggeri Stenstugan
Utanför Jönåker driver Kent Karlsson mikrobryggeriet Stenstugan. Efter framgången med sin Lundaskogs IPA, som med sin rödaktiga färg, kryddighet och stora beska gått bra på de lokala systembolagen har Kent mer och mer ställt om till destilleri. Lundaskogs gin lanserades under våren på lokala systembolag. Är det Jönåkers tur att få uppmärksamhet på dryckeskartan?
Läs mer på:
bryggeristenstugan.se
Bryggeri Stenstugan på Facebook
bryggeri_stenstugan på Instagram
