Har du hört talas om gråärt, blåärt eller rättviksärt? Dessa ärtor, tillsammans med bland annat åkerböna och gotlandslinser, odlades framgångsrikt i Sverige en gång i tiden, men blev utkonkurrerade av andra grödor. Idag står den svenska ärtan inför en rejäl revansch när den växtbaserade proteinmarknadens trend pekar rakt uppåt.
Text:
När livsmedelsjätten Findus för fem år sedan meddelade att de lägger ner verksamheten i Bjuv, och hela den svenska produktionen av ärtor, slog det ner som en bomb bland de kontrakterade bönderna i Skåne och Halland. Men idag seglar den svenska ärtan mot toppen som en av de mest lovande råvarorna bland växtbaserade proteinalternativ. Flera av de tidigare odlade baljväxterna är också på väg tillbaka, vilket på sikt kan komma att förändra den växtbaserade proteinmarknaden.
Dagens växtbaserade proteiner innehåller oftast sojaproteiner som är billiga, har ett bra näringsinnehåll, samt en proteinhalt på nära 40 procent. Men idag odlas soja främst i Brasilien, USA, Argentina, Kina, Indien och Paraguay, ofta med metoder som påverkar både människor och miljö negativt.
Det går faktiskt att odla sojabönor i södra Sverige och på Öland och Gotland, men det är det få som gör. En anledning är att sojabönan har lång växtperiod, den sås i april och skördas inte förrän i oktober, vilket gör att det finns en risk att bönan inte hinner mogna innan kylan kommer.
Det är dessutom svårt att hitta svenska växter som fullt ut kan mäta sig med sojabönan, även om hela baljväxtfamiljen, raps, potatis, gräs och grön biomassa har högvärdigt protein och bra näringsinnehåll. Men trots att vi har bra alternativ till sojabönan så odlas det väldigt lite baljväxter i Sverige. Varför är det så?
Peter Eklund är omvärldsanalytiker inom mat och har i 15-20 år jobbat strategiskt i Sörmland med utvecklingen av vår matkultur och produktionen av våra råvaror. Han följer därför utvecklingen kring den förväntade proteinboomen med stort intresse.
– Vi står verkligen inför ett vägskäl gällande klimatet, kopplat till vår matkonsumtion och vad vi producerar. Vi behöver äta en helt annan kost och göra ett proteinskifte för att minska klimatavtrycket på vår jord, säger Peter med eftertryck.
En övergång till mer plantbaserad föda har identifierats som en viktig nyckel för att tackla dessa problem. Enligt Peter är det flera faktorer som gör att utvecklingen står och stampar här i Sverige. Lantbrukaren behöver veta att skörden går att sälja och industrin behöver komma upp i volym och säkerställa långsiktig kvalitet innan de satsar storskaligt på svenskodlade baljväxter.
– Jag skulle vilja säga att den viktigaste komponenten är vad konsumenten vill ha. Finns det ingen efterfrågan så finns det ingen som vill satsa. Sedan har jordbruket en utmaning i den tröga process det innebär att förändra odlingar.
I Sörmland har vi en jordmån som inte är så gynnsam för proteinrika grödor, det som funkar bäst här är raps, och intresset för förädling har inte varit så stort. Istället odlar man stora mängder spannmål, som främst används till djurfoder. Peter ser att utvecklingen i Sörmland hänger på marknaden och att vi vet vad vi ska göra med baljväxterna.
– Åkerbönan är en välkänd gröda på våra svenska åkrar med stor potential, men den har främst använts till djurfoder. Om det ska bli volym så måste vi utveckla den typ av bönor som håller för ett modernt jordbruk med en volym som gör priset attraktivt för kunden. Vi måste även få in proteinkällorna i olika produkter.
Forskning och initiativ kring förädling av just baljväxter pågår för fullt. I Alnarp i Skåne har till exempel SLU Holding, med finansiering av Vinnova och Region Skåne initierat ett pilotprojekt kallat Växtproteinfabriken. Anläggningen har metoder för att fraktionera grön biomassa till protein. Ett annat exempel är Axfoundation, som tagit fram en baljväxtfärs bestående av gråärt, åkerböna och sötlupin, som av vissa kallas ”den nordiska sojan”. Deras produkt har letat sig fram till Urban Deli i Stockholm och finns nu som tre vegetariska måltidslösningar från Garant.
Den unga generationen har dessutom ett helt annat tänk kring dessa frågor vilket kan skynda på processen. De kräver bättre valmöjligheter för ett minskat klimatavtryck. Så framtiden talar i högsta grad för svenskodlat protein.
