Att vi befinner oss mitt i en klimatkris har inte gått någon förbi. Men i skuggan av förhöjda temperaturer och smältande isar pågår en annan omfattande kris. Under de senaste hundra åren har jordens artbestånd minskat i drastisk takt och den oroväckande trenden av utdöende fortsätter. Livsmedelsproduktion är en del i hotet mot vår biologiska mångfald, men den goda nyheten är att det finns saker att göra – oavsett om du är jordbrukare eller konsument.
Text: Ebba Söderquist Määttä
Biologisk mångfald är ett välanvänt, men också svårt begrepp, då det kan betyda många olika saker. Regina Lindborg, landskapsekolog och professor i geografi vid Stockholm universitet, förklarar varför.
– Det finns många aspekter av biologisk mångfald. Till att börja med, hur mäter man biologisk mångfald? Det enklaste är att räkna arter, men mängden säger inte allt. Vi behöver också ovanliga arter och framför allt behöver vi arter som har olika funktion i ekosystemen, så kallad funktionell mångfald. De flesta har koll på att vi behöver bin som pollinerar, men det finns många ännu mindre arter som också fyller viktiga funktioner, som små insekter eller jordlevande organismer.
Mångfalden kan även skilja sig inom en och samma art.
– Det finns genetisk mångfald också, till exempel kan genetiken skilja sig inom en och samma art beroende på var den finns. Skillnaderna ger förutsättningar för hur bra arten klarar sig i en viss miljö, tänk norra eller södra Sverige.
Bara de senaste hundra åren har den biologiska mångfalden minskat ordentligt. Idag är 20 procent av jordens arter rödlistade, vilket innebär att de är väldigt hotade. Det gäller allt från havslevande organismer till arter i skog och mark.
– På 90-talet pratade man mer om biologisk mångfald, men nu har klimatfrågan tagit över. Men problemen som leder till minskad biologisk mångfald finns kvar. Det är ett akut problem och det är bra att människor blir medvetna om det.
Biologisk mångfald och livsmedelsproduktion
I sin forskning studerar Regina biologisk mångfald med särskilt fokus på naturbetesmarker och hållbar livsmedelsproduktion i jordbrukslandskapet. Hon har gjort många av sina fältundersökningar i Sörmland, bland annat i områdena kring Nynäs slott och på Selaön i Strängnäs kommun.
– Tyvärr är intensiv livsmedelsproduktion generellt sett dålig för den biologiska mångfalden, eftersom själva idén är att det inte ska finnas någon annan gröda på platsen än den du odlar. Storskaliga och rationella odlingar med gödsling och bekämpningsmedel är värst, men det går att bedriva ett mer hållbart jordbruk och det finns många goda exempel från Sverige och Sörmland.
Skräckexemplen hämtas tack och lov från andra delar av jorden. Regina beskriver hur det på den amerikanska stäppen odlas samma grödor mil efter mil och hur man tvingas åka ut med särskilda bi-lastbilar för att kunna pollinera skörden. Liknande scenarion utspelar sig i Australien där man i stället har problem med för liten biologisk aktivitet i jorden. Där får man tillsätta svampar och bakterier artificiellt eller från andra jordar vilket förstås inte är hållbart, varken för klimatet eller ekonomin.
– I Sverige är vi bättre på att skapa varierade, mosaikartade jordbrukslandskap som inte är lika förödande för den biologiska mångfalden. Men även här finns stora utmaningar, vi vill ju också producera mat som är bra och i en tillräckligt stor mängd. När vi ökar produktionen och intensifierar jordbruken, till exempel genom att ha många djur på samma yta, får mångfalden stå tillbaka. Och även i svenska jordbruk används mycket konstgödsel och besprutningsmedel, berättar Regina.
Naturbetesmarker spelar en viktig roll
Med alltfler utdöda eller rödlistade arter kan läget för den biologiska mångfalden kännas hopplöst. För att vända trenden kan en av lösningarna vara naturbetesmarker. Dessa marker har aldrig besprutats eller på annat sätt påverkats för att öka produktionstakten. För de jordbrukare som vill satsa på naturbetesmarker finns särskilda restaureringsbidrag från EU.
– Det vanligaste är att markerna behöver restaureras på grund av att de har växt igen sedan man en gång slutade att bruka dem. Vill man få igång en naturbetesmark igen kan man få bidrag från EU för att röja upp sin betesmark, och Länsstyrelsen kan bidra med vägledning i olika restaureringsprojekt. I många län finns det också så kallade betesförmedlingar som matchar djurägare med lämpliga betesmarker.
Även den som inte är jordbrukare kan göra saker för den biologiska mångfalden. Som konsument kan du välja vad du lägger på tallriken.
– När det gäller frukt och grönsaker är det bra att köpa sådant som inte är så hårt besprutat. Ekologiskt kött är bra på många sätt, men är inte direkt kopplat till den biologiska mångfalden. I det hänseendet är naturbeteskött bättre. Det är förstås dyrare, men jag brukar tänka att om det är dubbelt så dyrt, kan man äta hälften så mycket. Och det finns ju dessutom fler anledningar till att minska vår köttkonsumtion, säger Regina.
Har du egen trädgård kan du också bidra till den biologiska mångfalden. Jordbrukare sparar ibland en liten bit av åkrarna eller vägkanterna där naturen kan leva sitt eget liv. Privatpersoner kan göra på motsvarande sätt i sina trädgårdar.
– Nuförtiden är det populärt att ha en liten bit av gräsmattan där blommor och gräs får växa fritt. Det är ett bra sätt att öka mångfalden i trädgården, men jag skulle inte rekommendera att odla ut blommor från fröpåsar, då finns risken att man sår framavlade arter som inte passar in i miljön. Det bästa är att plocka och så frön från blommor i närområdet. Det är lite tidskrävande, men en rätt trevlig aktivitet. Då vet du också att växtarterna passar in där du bor, avslutar Regina.
