– Jag tycker om alla aspekter av det och vi samarbetar bara med de som känner samma glädje till odlandet som vi. Men det är i själva odlandet som jag hittar mitt djupaste flow. Att odla är så organiskt. Livet blir inte på riktigt om man inte odlar. Det förstärker årstiderna och hela varandet. Att inte odla skulle kännas tomt, ett ickelevande liv, säger Johannes som njuter av att se saker växa fram och av att komponera framtidens rabatter och grönsaksodlingar.

– Jag jobbar inte bara med händerna i jorden utan tänker samtidigt i olika scenarier. Ibland kan en vision växa fram: hur skulle de här broccolibladen se ut tillsammans med den här zinnian? Och så planterar jag om något för att få det närmare visionen. Men som i alla scenarier blir det sällan precis som man tänkt sig. Växternas lynnighet kör ofta över Johannes nog så utarbetade planer. Att finna sin egen väg gör också att gängse definitioner i trädgårdsböcker inte är ett absolut rättesnöre.

– Jag samodlar ofta och bedriver inte växelbruk enligt skolboken. Ogräset kan växa men i mitt eget sinne ser jag ofta de estetiska aspekterna i planteringen. Det är som att måla en tredimensionell tavla. Men oavsett hur jag komponerar så växer det ändå som det själv vill. En stor del av veckans timmar spenderar Johannes med fingrarna i myllan. Eller runt en skottkärra för att forsla mer jord till eller från någon av de nya planteringarna. Men även om odlande är en givande aktivitet så är det inte ett mål i sig.

– Slutmålet är ändå att få äta upp det vi odlar i en god måltid. Och fägringen i odlingarna, den kan man njuta av oavsett. Jag kan även se en skönhet i det förmultnande, hela kretsloppets gång är betydelsefullt för mig.