”Det som ska bli bra får lov att ta tid” är filosofin för Rekarne vattenbruk som i en tom mjölkladugård jagar det perfekta kretsloppet med hjälp av akvaponi – landbaserad odling av fisk och växter i ett slutet kretslopp.”
Text och foto: Emil Berglund
Att gå från småkylig försommartemperatur till fuktig tropisk värme genom att träda in i vad som på utsidan ser ut som en vanlig röd mjölkladugård tillhör inte vanligheterna på den sörmländska landsbygden. Men så är det inte vilken lada som helst. Bakom den isolerade dörren ligger Rekarne vattenbruks första pilotanläggning för landbaserad odling av fisk och växter i ett slutet kretslopp, akvaponi – en teknik som många tror kan revolutionera matproduktionen.
Från Guatemala till Fräkentorp
Eva och Tomas von Heideken driver det ekologiska kretsloppsjordbruket Fräkentorp utanför Malmköping. Efter att ha fått utökade lokalytor fanns det plötsligt plats att fylla ytorna med ny verksamhet.
– Först funderade vi på att ha höns, men sedan fick vi kontakt med Rekarne vattenbruk. De hade erfarenhet att odla tilapia i Guatemala, där det är en relativt vanlig företeelse. Därför funderade de på varför det inte skulle gå att göra i Sverige – i tomma lantbrukslokaler. När de sedan sökte en plats för att starta en akvaponianläggning lät det intressant. Ganska snart insåg jag och Tomas på Fräkentorp att vi inte bara ville hyra ut lokalen, utan bli mer engagerade i bolaget, för att driva utvecklingen framåt, berättar Eva.
Sagt och gjort, när så Björn Frostell, en av grundarna, flyttade in sin verksamhet tog han inte bara med vattentankar – med sig hade han också tankar om framtiden för ett regenerativt jordbruk i ekologisk balans. Något som passade bra för Tomas och Eva, som länge drivit gården till att bli mer och mer cirkulär.
– Det visade sig ganska snabbt att det var ett antal praktiska saker att lära sig med en sådan här anläggning, men framför allt har det blivit ett sätt för oss att odla vår kunskap. Vi vill skapa en samlingsplats för fler att diskutera och lära sig om hur smarta kretslopp i framtidens matproduktion kan se ut, berättar Tomas.
Ett cirkulärt system
Med solceller, dammar för ökad biologisk mångfald och mindre näringsläckage, flispanna för biokol och biogasanläggning blev engagemanget i akvaponianläggningen en ny viktig pusselbit i helheten. Eva berättar att gården är på god väg att bli självförsörjande på energi, och nu även på fisk från egen produktion.
– Vi måste ju radikalt minska vår klimatpåverkan och då måste vi ändra hela systemet, både i produktion och konsumtion: äta mer lokalproducerad fisk och grönsaker som inte fraktats långa sträckor. Idag importerar vi runt 80 % av all fisk och där kan lokala akvaponianläggningar, som stärker den lokala livsmedelsförsörjningen, spela en roll.
Tilapia – en god matfisk
Eva visar yngelrummet där deras tilapior, eller nilabborrar som de också kallas, leker naturligt en gång i månaden. Tilapian, som är en munruvande fisk, härbärgerar sedan sina yngel i munnen i tio dagar. När de växt flyttar de ut i mellantanken där de bor tills de väger cirka femtio gram. Då flyttar de vidare igen, ut i den stora trätanken som Björn själv har konstruerat och beräknat klimatpåverkan på. En lätt match för en professor emeritus i industriell ekologi.
– Jag räknade på vad som var mest klimatsmart, en tank i stål eller i trä, och trä var det i särklass bästa alternativet. Så här bor fiskarna i cirka åtta månader tills de väger ungefär 8–10 hekto, berättar Björn.
Smaken och konsistensen påminner om något mellan gös och abborre. Många kockar menar att det är en alldeles utmärkt matfisk. Tack vare noggrann övervakning av vattenkvaliteten kan man uppnå en premiumkvalitet, som gör att fisken smakmässigt överträffar de importerade alternativen.
– Tilapian är naturligt en bottenlevande fisk som är en populär matfisk i många delar av världen, berättar Tomas och visar hur vattnet flödar från reningstanken ut i grönsaksbäddarna.
Den stora vinsten i akvaponisystemet är att växterna tar upp näringen från fiskvattnet och när det därefter runnit igenom sandfiltret och syresatts leds det tillbaka till fisktanken. Ett riktigt kretslopp där man i princip bara ersätter det avdunstande vattnet.
– Det är ett oerhört resurseffektivt system. Fiskarna äter restprodukter från gården och av den lilla mängd fiskmat vi tillför får vi sedan tillbaka i vikt tio procent fisk och nittio procent grönsaker. Vi bönder är ju vana att odla i jord, så vi håller fortfarande på och experimenterar med vad som fungerar bäst, kanske bananer, säger Tomas och visar den stora avokadoplantan som växt sig meterhög på kort tid i den tjugosexgradiga fuktiga värmen.
Men att gå från pilotanläggning till stor industriell skala är inte en självklarhet. Björn, Tomas och Eva vill gå en annan väg.
– Vår filosofi är att det fungerar bäst i vad vi kallar ”liten storskala” där storleken på anläggningen är i balans med övriga verksamheter och bildar en smart helhet lokalt. I nuläget har vi ingen försäljning av fisk, mest eftersom det skulle medföra alltför krångliga tillståndsprocesser. Regelverken är inte riktigt anpassade efter fisk- och grönsaksodling i kombination. Däremot säljer vi yngel i liten skala, berättar Eva och Björn entusiastiskt.
Det är tydligt att Rekarne vattenbruk tillsammans med Fräkentorp säteri är något på spåren. Inte bara vad gäller hållbara lokala kretslopp, utan även hur ekosystemtjänster kan värdesättas för att skapa sysselsättning i attraktiva kvalificerade jobb – på en landsbygd där fler förstår värdet av att ha en hållbar lokal matproduktion. Där akvaponi är en del av lösningen.
Vad är akvaponi?
I en akvaponi kombineras fiskodling med växtodling. Det näringsrika vattnet från fisktankarna pumpas till växtbäddar där växterna tar upp näring ur vattnet, som sedan återanvänds i fiskodlingen.
