Under nästan två sekel bedrevs undervisning på Sigridslund. Innan skolan lades ned 2009 var det den äldsta folkskolan som fortfarande var i bruk. Förr vallfärdade Årdalabygdens barn för utbildning. Idag kommer människor från hela regionen för fika, konserterna, hantverket och den unika miljön.
Text: Emil Berglund
Den herrgårdsliknande gula byggnaden mitt i Årdalas böljande odlingslandskap har varit en samlingsplats under snart tvåhundra år. Skolan uppfördes 1826 av greve Fredrik Ulf Bonde och makan Ulrika från närliggande godset Vibyholm. De uppkallade skolan efter parets dotter Sigrid som gick bort bara fyra år gammal.
Peo och Åsa Jacobsson driver sedan fyra år Sigridslunds Café & handelsbod:
– När vi kom hit första gången så blev vi förälskade i platsen och det gick fort att bestämma oss för att ta över den dåvarande verksamheten, berättar Åsa.
Paret som under lång tid varit aktiva som danspedagoger över hela Sverige kände nu att detta kunde bli den fasta punkt som de saknat under sommarmånaderna.
– Det första vi gjorde var att bygga en
stor altan och utöka antalet sittplatser ute. Ett lyckodrag visade det sig när coronapandemin kom senare, säger Peo.
Medan Peo har huvudansvaret för gästerna så sköter Åsa bakningen och ruljansen i köket.
– Vi bakar nästan allt från grunden och erbjuder förutom caféutbudet också lunch och temamiddagar. Förra året hade vi en fantastisk tillväxt, vi fick till och med bygga ut parkeringen till det fyrdubbla. Vi tror att även 2021 kommer bli ett bra år. Därför har vi vågat investerat i större kapacitet med ugnar och kyldiskar som gör att vi i år även kommer att utöka sortimentet av färska lokala råvaror, berättar Åsa.
Kulturen får ta plats
Peo berättar att de tidigt ville låta kulturen ha en plats på Sigridslund och med den starka dansbanetraditionen i Årdala, både från hembygdsgården och magasinet vid Vibyholm, visste de kanske inte hur rätt ute de var.
– Vi började med ett par konserter som prov, ofta folkmusik. Sedan växte det till en konsert i veckan. Vi kommer absolut fortsätta konsertverksamheten, och har också utställningar. Kultur blir man ju inte rik på, men lycklig, säger Peo.
"Kultur blir man inte rik på,
men lycklig"
En gymnastiksal som lekrum
För småbarnsföräldrar finns det få platser som konkurrerar. Utomhus finns stora utomhusytor, sandlåda och boulebana. Vid entrén möter en anspråkslös skylt om en ”lekhörna” högst upp. I själva verket visar det sig vara skolans gamla gymnastiksal, komplett med ribbstolar och skolbänkar. Ett rum som bokstavligen är som gjort för att leka skola i.
– Huset är en del av framgångsfaktorn, sedan har utbudet av hantverk, maten och evenemangen varit viktiga pusselbitar för att få till en bra helhet. Vår drivkraft är att vi tycker om att möta människor. De som kommer till oss är här ganska länge, och det passar oss bra, vi vill att det ska vara en skön plats att hänga på, oavsett vem man är, säger Åsa.
